De glödande åren

Filmfestivalen i Cannes, 1975, Chronicle of the Burning Years av Mohamed Lakhdar-Hamina får Guldpalmen. Det här är första gången för en afrikansk film. En noggrann krönika om utvecklingen av den algeriska nationella rörelsen från 1939 fram till revolutionens utbrott den 1 november 1954, filmen visar otvetydigt att "Algeriska kriget" inte är en olycka i historien, utan en långsam process av revolter och lidande , oavbrutet, från koloniseringens början 1830, fram till denna "Röda alla helgons dag" den 1 november 54. Filmen består av sex kapitel och målar upp den skoningslösa bilden av det koloniala Algeriets politiska och krigiska historia. I dess centrum vaknar Ahmed gradvis upp till politisk medvetenhet mot kolonisering, under hans sons blick, symbol för det nya Algeriet, och Milouds, halv galen haranguer, halv profet, inkarnation av folkminnet av revolten, befrielsen av Algeriet och dess folk.